Man blir så glad när man får kommentarer här på bloggen och man inser då att man kanske borde blogga mer. Vräka ut allt man tänker på och låta blottas. Jag startade bloggen som ett sätt att bara skriva ner alla mina aggressioner och all min kärlek som då var så förbjuden. Jag var djup och svart och detta var enda stället jag kunde vara bitter på, så jävla bitter.
Nu är jag lite bitter igen men endast lite. Min mobil har blivit stulen på strand hotell, Borgholm. Någon liga som såg mig som ett lätt byte. Det var jag också.
Men jag är mer glad än bitter för jag jobbar dygnet runt, gör allt och lite till. Jag har en liten fjäril men den kan försvinna imorgon och jag önskar jag kunde ringa alla mina vänner, jag saknar alla i växjö något enormt men flyttar dit igen om 2 veckor och förhoppningsvis blir det väldigt spännande.
 Nu finns det en glädjens dag, men jag känner - vem fan behöver hylla glädjen en enda dag om året? Ska vi inte alltid vara glada? Det finns så jäkla mycket hyss nu för tiden och ibland funderar jag på att flytta in på ett gruppboende, bo med människor som är äkta, delar glädje, sorg och lycka utan att hymla med allt. En sommar med funktionsnedsatta får mig att inse vad det viktiga i livet är, att dela allt, med alla.
Nu blir det shopping med en gammal vän som jag ser som ny, en nystart kan göra att det blir så mycket bättre. Tryggheten att vara tysta tillsammans är ovärderlig.

Nu är det sommar sägs det men för att känna det på riktigt så blir det en galen midsommar. Kollar på nyhetsmorgon, 1 av 100 får infektioner av festingar och det är lustigt. Jag vet inte vad vi gör men jag vet vad jag vill.

Paniken som sprider sig på semester, på den lilla semestern man har ska gärna allt och lite till hinnas med. Och så är man Norsk med vilket innebär att om jag vill med till Rhodos är det bäst för mig att jag åker till sthlm ögona bums och skaffar nytt pass!
Dessutom har inte skatteåterbäringen kommit så jag får fortsätta glida runt i pyjamasbyxor med hål i skrevet. Nej jag är inte bitter. Inte alls!
MEN, jag ska inte klaga för innerst inne är jag glad, mycket glad. Glad för att börja jobba snart och träffa mysiga människor och göra deras sommar lite roligare. Men posten är seg, passet måste ändras, dricka måste köpas, kläder måste köpas...

 jag saknar de galna vännerna i Växjö.

I väntan på skatteåterbäringen, i väntan på böcker. När man inte har något att göra, för man har semester och ska vila. Så det är det jag gör, drömmer mig bort i filmer och bloggar hela dagarna och lever i en låtsatsvärld. Men, egentligen lever jag mitt i det verkliga livet, med ett hål i taket och 19 kr på kontot. Hej världen!

Tillslut blir det inte hälsosamt att reflektera, man skall leva. För det är de livet går ut på, vi ska inte känna efter varje gång man känner något, man ska vara glad att man känner, att man inte lever i ett svart hål fyllt av monster och blod. När man inser vad man har börjar man leva, ta vara på det som finns i ens närvaro och saknar det man älskar. Att vara stolt, är det egentligen skryt? Vart går gränsen? Jag är stolt, glad och trött men det som känns det är bara lycka.

Ett fel närmare rätt. När disken går upp till taket, finkläderna är packade och jag vill bara skriva den där tentan som jag väntat på nu sen värmen kom till stan. "Du är inte ensam, du är själv." Finns så många människor som tror att de är ensamma men det är de inte. De har alla runtomkring sig men släpper inte in nått, bara för att det finns en rädsla. En rädsla för att släppa allt, en rädsla för att älska, en rädsla för att bli lämnad och en oro för framtiden. Denna sommar kommer bli underbar, även om alla dessa rädslor kommer finnas långt bort så finns vi ändå nära. Mina vänner är inte ensamma, de är underbara.

En bra dag, när man är hundvakt åt Borat. Har insett att hundar är världens bästa sätt att ragga på, 2 killar kom fram till mig på hemvägen och började prata, score! Men, det viktigaste ikväll är väl inte att jag har varit hundvakt utan att Sverige nästa år kommer spendera miljoner kronor på att anordna ESC, och 70% av alla som blir våldtagna får PTSD och 7,8% i Sverige är arbetslösa. God natt!

http://www.scb.se/

Det är skillnad på att vara ensam och att vara själv. Jag är själv och har egentid med mig själv ett par timmar, fixar tår och naglar och lyssnar på musik. Rensar tankarna som är positiva, fyllda av sommar och drömmar. Efter ett stekande pass studier kan egentid behövas för ikväll blir det riktigt mysigt, finaste vännerna, brända och skrattande på en uteservering. Inga negativa tankar får längre plats eftersom så som du tänker, så blir det. Fantastiskt!

Snörvlar,fryser och nyser. Inte nog med att gårdagen var Dålig med stort D så har jag gått och blivit förkyld blandat med pollenallergi. Tycker lite synd om mig själv på alla sätt och vis men försöker ta mig i kragen, gå på seminariet, gå till jobbet och sen blir det sova, så länge jag bara kan, så mycket jag bara kan. För sova är kroppens medicin och jag behöver mycket.
I helgen försvinner jag ut på en ö med en kär vän. Kommer vara precis det jag behöver, vila, plugga och bara vara. Man ska inte längta, man ska leva i nuet men jag längtar. Längtar efter så mycket och bygger upp ångest när jag går runt sjön med en panikslagen vän, en vän som sitter i samma skit. Men vi har inga barn, och på jobbet går det också bra.

Detta är terapi. Därför är det mycket konstigt här. Jag spyr. Spyr på att vara kvinna och allt va de innebär. När man gör saker utan att tänka. Berättar lögner för att skydda det man vill. Det man har gjort. Saker är uppenbara men det är tur att det finns skyddslappar. När man inbillar sig att fler spyr. När man bara vill fråga för att vara på den säkra sidan. Men den säkra sidan kan bli allt ont, skratt, gråt, ilska, tönteri, ångest, TRÄSK. När ögonen går i kors och man vet varför. Man kanske ångrar men ändå inte. Orkar inte tänka, reflektera eller bry mig. Men det gör man alltid, för människor kan man inte lita på sa hjärtat.