Tillslut blir det inte hälsosamt att reflektera, man skall leva. För det är de livet går ut på, vi ska inte känna efter varje gång man känner något, man ska vara glad att man känner, att man inte lever i ett svart hål fyllt av monster och blod. När man inser vad man har börjar man leva, ta vara på det som finns i ens närvaro och saknar det man älskar. Att vara stolt, är det egentligen skryt? Vart går gränsen? Jag är stolt, glad och trött men det som känns det är bara lycka.