http://www.svt.se/torka-aldrig-tarar-utan-handskar/
Att jag har älskat den jag vill har alltid för mig varit en självklarhet som jag velat visa öppet även om stigmat ligger som en tät dimma över de små städerna i Småland. För mig har aldrig tanken på risker funnits. Alla de människor som gått igenom kärlek, lycka, vrede, oro, sorg, död för att vi idag ska kunna älska vilka vi vill öppet. Det låter som 1700- tal för mig men det var när min mamma var ung, det var i en tid då axelvaddar kunde vara stora som tennisbollar. Jag kan inte tänka mig in i hur det kändes, att leva instängd i sin egen kropp, att känna sig hatad, att låta något naturligt dö. För mig är kärlek naturligt, all kärlek. Kärleken mellan två vänner, kärleken mellan mor och dotter likså kärleken mellan två av samma kön. Den finns där, den lär alltid vara precis lika sprudlande och framkalla precis lika många fjärilar som vilken kärlek som helst. Grävlingar till och med.
Tack underbara fina Jonas Gardell för att du berättar denna historia för oss unga, vi som inte trodde detta hade hänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar