Man blir så glad när man får kommentarer här på bloggen och man inser då att man kanske borde blogga mer. Vräka ut allt man tänker på och låta blottas. Jag startade bloggen som ett sätt att bara skriva ner alla mina aggressioner och all min kärlek som då var så förbjuden. Jag var djup och svart och detta var enda stället jag kunde vara bitter på, så jävla bitter.
Nu är jag lite bitter igen men endast lite. Min mobil har blivit stulen på strand hotell, Borgholm. Någon liga som såg mig som ett lätt byte. Det var jag också.
Men jag är mer glad än bitter för jag jobbar dygnet runt, gör allt och lite till. Jag har en liten fjäril men den kan försvinna imorgon och jag önskar jag kunde ringa alla mina vänner, jag saknar alla i växjö något enormt men flyttar dit igen om 2 veckor och förhoppningsvis blir det väldigt spännande.
 Nu finns det en glädjens dag, men jag känner - vem fan behöver hylla glädjen en enda dag om året? Ska vi inte alltid vara glada? Det finns så jäkla mycket hyss nu för tiden och ibland funderar jag på att flytta in på ett gruppboende, bo med människor som är äkta, delar glädje, sorg och lycka utan att hymla med allt. En sommar med funktionsnedsatta får mig att inse vad det viktiga i livet är, att dela allt, med alla.
Nu blir det shopping med en gammal vän som jag ser som ny, en nystart kan göra att det blir så mycket bättre. Tryggheten att vara tysta tillsammans är ovärderlig.

Nu är det sommar sägs det men för att känna det på riktigt så blir det en galen midsommar. Kollar på nyhetsmorgon, 1 av 100 får infektioner av festingar och det är lustigt. Jag vet inte vad vi gör men jag vet vad jag vill.

Paniken som sprider sig på semester, på den lilla semestern man har ska gärna allt och lite till hinnas med. Och så är man Norsk med vilket innebär att om jag vill med till Rhodos är det bäst för mig att jag åker till sthlm ögona bums och skaffar nytt pass!
Dessutom har inte skatteåterbäringen kommit så jag får fortsätta glida runt i pyjamasbyxor med hål i skrevet. Nej jag är inte bitter. Inte alls!
MEN, jag ska inte klaga för innerst inne är jag glad, mycket glad. Glad för att börja jobba snart och träffa mysiga människor och göra deras sommar lite roligare. Men posten är seg, passet måste ändras, dricka måste köpas, kläder måste köpas...

 jag saknar de galna vännerna i Växjö.

I väntan på skatteåterbäringen, i väntan på böcker. När man inte har något att göra, för man har semester och ska vila. Så det är det jag gör, drömmer mig bort i filmer och bloggar hela dagarna och lever i en låtsatsvärld. Men, egentligen lever jag mitt i det verkliga livet, med ett hål i taket och 19 kr på kontot. Hej världen!