Den tanken finns inte, inte någonstans. Den ploppar inte ens upp när den borde. När man får ett uppvaknande. När man tror man saknar. Det kan man inte göra. Det är inte "normalt" sa någon som betyder mer, snart. Även om det inte är "normalt" så kommer det nog bli så. Förevigt? 

"Alla sömnlösa nätter

Allt rådlöst klamrande fast till allt som är konstant

Och allt som en gång var ditt

Åh, tänk om du hade gått en annan väg

Eller inte vart så korkad och gått ute själv

Du kanske hade fel kjol eller kanske gick för sakta

Det måste va' ditt fel

Det var aldrig ditt fel" -Säkert!