1-0 till mig över julmaten som ligger som en hinna över magen. Nu är träningen igång och jag har inte hostat sen jag började träna. Kan det vara så att kroppen behövde få vidga lungorna lite?
Livet är bra, det rullar på snabbt, snabbare än va man kan tro. Jag hann inte ens tänka innan hela våren var planerad och idag ska vi till resebyrån med. Detta kan bara sluta på ett sätt. Bra.
Varje morgon när jag tittar ut igenom fönstret sker något nytt, jag har äntligen förstått att det är i en "storstad" jag bor. Jag tänker tillbaka på när jag sa, "jag ska aldrig bo i en storstad, det är så jobbigt. Man ska bo på landet eller i en liten stad." Visst, kan erkänna att jag saknar sommarkvällarna i Gullringen när man gick ut kl 00.00 och inte mötte någon men alla såg en genom deras fönster. Ingen syntes men alla visste vad man höll på med. Här är man ingen, jag ser människor varje dag jag aldrig sett förut och det jag gör spelar ingen som helst roll. Jag är inte konstigast och man pratar Engelska en helt vanlig tisdag. Det är därför man tycker om att strosa omkring i stan, fika alldeles för mycket och prata om allt, för allt är nytt, varje dag man vaknar.