När man vaknar och är så trött att det ända man tänker på är kokkaffe är det dags för ett äventyr. Att då en vän lagt upp gamla bilder på facebook är ett stort plus i kanten. När man inser att man har utvecklats något enormt under en väldigt kort tid, att man har flyttat och att äventyren inte alls är dem samma. När man inser att man gått från att försöka överleva överlevnadsdygn både på höst och vinter till att klara av juridiken och att utvecklas på det nya jobbet inom psyk. Jag saknar gymnasietiden något enormt, speciellt nu när snön lagt sig i Växjö och jag tänker på de stunder man har hoppas ur ett tält i långkalsonger för att sedan kissa i meterhög snö eller de gånger när man har en kär väns fötter i armhålan. De upplevelser jag gjort med NF08 kommer aldrig tillbaka men en sak är säker, när jag tvivlar på om jag kan göra något tänker jag på alla de stunder jag ville ge upp men hade ett helt gäng galna människor som peppade mig med ett glatt leende på läpparna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar