När man nästan deppat ihop helt genom att vara igentäppt i hela huvudet så kör grannen under järnet.
Han höjer basen och drar av en reva. Känns som man är på livekonsert.
En underbar vän kom förbi innan med ett packet glass och choklad. Och bästa av allt ett stort leende och som vanligt lika pratglad. Har varit hemma i två dagar och känner mig redan isolerad.
Mår lite bättre idag, jag vet inte om det är all medicin jag äter eller om jag faktiskt har vilat mig så mycket att jag mår bättre.
Har skrivit några rader på sista uppsatsen man gör på gymnasiet och kollat på tv hela dagen.
Ikväll blir det pensionärs tv med så ska det låta och som vanligt tidig läggdags antar jag. Lite ostbågar och massor utav vatten.
Jämt när jag är sjuk vill jag bara ut och springa. Nu har jag ju stödstrumpor så när jag blir frisk ska jag springa, jämt.
Nej, nu bäddar jag ner mig i sängen igen och kollar på big brother reprisen.
2 veckor kvar till balen. Panik.
Kommer sakna ihjäl en viss människa i sommar. Och om hon tar flyget till Kenya, så kanske jag hänger med, man ska aldrig säga aldrig för man vet inte vad som händer (när lampan är släkt.)

Peace