När tiden rinner ur mina händer och det ända jag gör är att stirra in i väggen. För att motivationen flög ut igenom fönstret och att sorg smittar. När valet står mellan att ligga i en skinnsoffa hela kvällen och kolla på film eller att gå och träna, då vet inte jag vad jag gör men innerst inne har jag redan valt. Att leva eller dö, att överleva eller sprängas. Oj, det låter som jag är enormt deprimerad men det är jag inte, men små val är också jobbiga. men jag är inte värst, det finns kvinnor det är synd om. Såna som verkligen försöker, försöker med allt och allt blir skit.

Snart ska jag äta chili con carne, efter det ska jag plugga engelska, sen försöka jobba med projektarbetet sen ska jag, som jag redan har bestämt äta pizza i Elins soffa och kolla på filmer, hela dagen. Och dricka te..

Allt får vänta när jag lever, allt får läggas på hyllan och tas fram näst, nästa helg. Då gräver jag mig neråt och jobbar men skolan som snart ändå tar slut.