Idag tycker jag synd om alla förskolelärare (fast, de blir ju immuna eller nått) för idag har jag hört, skrik, bråk och stimm nästan hela dagen. Visst, barn är sådana men mitt huvud klarar inte av det. Mitt huvud vill ta semester, åka till Malaysia.
Idag känns det mest väldigt jobbigt. Jag kunde knappt ta mig upp ur sängen i morse och det händer inte ofta. Jag har nog gått och blivit pessimist eller nått. Idag känns i alla fall allt som en stor grå klump som man kallar deg men inte får äta. (sjukt?)
Jag lyssnar just nu på James Morrison. Hans röst är Ok. Specigellt en dag som är DEG.
Imorgon är det tisdag och ännu en dag hemma i den lilla,lilla staden. Äh, nog med klagande. (fast det kanske är på tiden, händer ju inte så ofta)
Imorgon skall jag vara glada, röda, sköna, snälla Ida igen. Och jag hoppas barnen tänker det samma. Imorgon ska bli en bra dag och jag ska duscha en lång härlig dusch nu snart, måste bara börja på min rapport.
Alla har vi varit små,
knappt nått våra egna tår,
Gröna sköna skogen finns,
men inga barnsben hinns,
barnen bara glömmas bort,
som en dammråtta under en soffa,
de glömda behöver också ses.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar